Det låter...konstigt

Är det skam att slåss en vinterdag?
Jag tar ett andetag...
Vi har väl mer än så gemensamt?
Annars vore hela livet ensamt...
Jag tror du leker med mitt tålamod.
Skall jag stå kvar och småle?
Du har förändrat mina öron.
Nu längtar jag efter oljud!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0