Cayan

Himlen och jag, grät ikapp en regning dag i april. Himlen och jag, grät ikapp för ingenting blir som man vill. Himlens vatten väcker den torra jorden. Ögats vatten väcker de glömda orden. Ord jag glömt för länge sen och jag vill inte minnas allt igen. Ord jag glömt för länge sen ögats vatten väcker sanningen. Himlen är klar med sitt gråtande efter några dar. Men jag däremot sitter kvar, och undrar hur allting en gång var... Hur allt var, är inte lätt att minnas. För där finns nånting som inte borde finnas. Där finns ord jag glömt för länge sen och jag vill inte minnas allt igen. Ord jag glömt för länge sen, ögats vatten väcker sanningen...