Karl för sin hatt

Jag bär mina sorger med stil och klass, men du gör det så uppenbart.
Måste jag skämmas varenda gång...- vi går någonstans?
Du känner mig rätt.
Rädd rädd rädd.
Och du vet, vet att tygla dig.
Håll ihop medans jag håller dig.
Snälla tyst nu när jag håller dig.
Håll ihop, snälla, tyst.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0