Cayan

Lyssnar på Krunegårds nya platta.  Det ska bli min helgsyssla. Att lyssna igenom skivan. Har alltid älskat texter. Ord. Meningar. Stycken. Man kan leka så med ord. Markus kan leka. Han kan sätta ihop. Sätta ord på känslor.

Mitt kylskåp tog sitt sista andetag idag verkar det som... Det ställer till det mer än vad man kan tänkas tro.

Du skulle sett mitt ego, när han sa 'jag vill ha dig tillbaks'. Du skulle sett mitt ego, när han sa 'jag var dum, kom tillbaks'. Du skulle sett hans sätt, när jag tog bort honom från min hals. Du skulle sett hans sätt, när jag sa 'jag minns dig knappt alls'. Han skrek, jag log, han skrek, men jag sa: Jag trivs bra i sängen med min vinter. Sommaren är här, men jag trivs bra i min melankoli.

KÄRLEK

Sådär ja. Färgning.
Liten nyansskillnad bara.
Kan man bli hög på ångorna?
Känns som man börjar bli beroende
av lukten nämligen.

Mystik. Smuts. Sex. Röst.

(Hell, jag förstår dig)

"I feel for you"!!
Wow fan va nice med lite skön feeling så här när
man kommer sent hem efter jobbet.  
Har lyssnat alldeles för lite på denna mannen.
Har en hel del att ta igen.
Med början ikväll!

Han är ju så nedrans rolig ju! Jag skrattar så att jag kiknar.
Kommer han nån gång till Halmstad, snälla se till att jag får reda på det då.

http://www.youtube.com/watch?v=r95trQsqfxk

Återupptäcker. Njuter. Varm i hjärtat.

Läkemedelstenta. 99% säker att det blev 100% rätt. Jobbat hela helgen- fuck vad det tar på krafterna på den avdelningen. Fått höra att jag är långsam, LÅNGSAM. På omvårdnad, på läkemedelsutdelning, och när jag pratar. För att få feedback och höra nåt jag är bra på så får jag lyssna på patienterna istället. Sjukt. Inte ens en kommentar har man fått från nån handledare att jag är (snuskigt) duktig på att ta blodprov. Patienterna är dock hur nöjda som helst. Utan obehag blir dom stuckna och dom tackar mig efteråt att det gick så smärtfritt till och att jag förklarade vad och när jag gjorde saker. Är det så att de som jobbar på avdelningen är avundsjuka på nåt sätt? Är det därför man inte får höra nåt positivt utan bara vad man ska jobba mer på? Jag vill lägga mig under en sten. Med mycket lava på. Två år sen jag var ute på praktik senast. Aldrig arbetat inom vården innan. Give me a break.

Jag är väl inte ful, har inga större fel. Jag har hållit mig ren, orkar spela med. Jag köpte nytt i går. Klarar av att stå ut, det gör mig ingenting. För jag har gjort slut med det som var förr. Det har jag lämnat kvar. Det får vara glömt. Det var något som var.
Jag har börjat tro att det finns nåt mer. Att en sån som jag har någonting att ge.
För det här är en dag att bli kär på
Så du kan ha ditt liv. Göra vad du vill. Jag vill dig inget ont. Du kan lycka till.
Men nu är det jag. Jag ska bli en av dom som jag svurit åt, som man sjunger om.

Solsken



Solförmörkelse

Hon är så söt när hon vaknar
När hon sträcker ut sig som en katt
Och säger att hon nu saknar
Det som hon drömt inatt

Man kan bli betuttad för mindre.
Fin. Vacker. Duktig.




Lyssna på hennes låtar.

Jag är en komplicerad människa.

Drömmer mig bort. Vill till Paris. Inandas doften. Spatsera på gatorna. Tycker om små gator, det är där det mest spännande sakerna kan hända. Människor som hänger ut sina kläder på tork på balkonger. Kaffedrickande sällskap. Umgänge i det vardagliga. Så jag vill gå på små gator. Åka vespa. Med en tuff hjälm till det. Iklädd klänning. Älskar klänningar. Konst. Det vill jag titta på. Ta upp mitt eget måleri igen. Träffa likasinnade. Känner mig rätt så ensam här. "För gammal för de yngre, för ung för de äldre". Finns två sorters ensamhet har jag hört. Men ja. Paris var det ju. Vill lära mig dricka vin. Rött. Vitt. Franska språket. Det ska vi lära oss.