Cayan

"Det är en sjukdom att vilja vara som dig, Caroline" - sa modern till sin femtonåriga dotter.

I just kinda died for you.
You just kinda stared at me.
We will always have the chance.
We can do this one more time.

What would I do?
(Lonely as you)
Pleasure or pain
I can’t choose...

Wake up! - You’re dreaming.
I can’t stand your screaming.
Drowning out these prayers.
Just some words without meaning...

Spare all the breaching.
My secrets worth keeping.
No one understands like I do.

Every now and then.
You’re down and out my friend.
Down and out again.
But I’m down with you

Blame it on you.
(Thought this year I’ve been losing)
Blame it on the past.
It’s the last place I knew you.

One more time for the last time.
One more time for release.
One more time for the very last time.
Everyone wants to believe
All right...

Han ignorerar det jag säger.
Låtsas som han inte hör.
Jag betyder ingenting nu.
Bara om jag kanske dör.

Men,
Vi har inte råd att sura.
Jag kan tugga här intill.
Jag vill bara vara med dig.
Vi kan mata duvor om du vill.

Jag vill också vara med här!
Engagera dig i mig
Jag vill också va bredvid.
Vi kan mata duvor om du vill.

Vi kan,
Mata duvor, ankor, elefanter och giraffer!
Vi kan åka ut och bygga egna öar.
Vi kan åka hem och låsa alla dörrar.
Vi åka hem och drömma alla drömmar.

Vi kan åka hem och lämna porten öppen.
utifall vi vill springa ut i sömnen.
somna in i likgiltighetens dofter.
eller spilla blod i någon revolution.
vakna upp till verklighetens monster.
eller dränka dom i någon religion.

Vi kan göra vad du vill.
Jag vill bara va intill.
Jag vill bara va bredvid.
Vi kan mata duvor om du vill..

Jag tycker om att sitta i parken.
Och dricka standardmjölk ur paketet.

Tycker om att promenera i långsam takt.
Och låtsas att jag har en hund.

Jag tycker om de få vänner jag har.
Och jag tycker om att vara ensam.
 
Jag tycker om blommor och enkelhet.
Jag tycker om omtänksamma presenter
Och ordet medkänsla och dess innebörd.

Jag tycker om att kunna skrika.
Men jag önskar att jag kunde vara tyst.
 
När jag är tyst tror folk att jag är ledsen.
Och vanligtvis är jag det också. 

Ibland när jag går på stan efter löning.
Och trängs med fjortisar, pensionärer, lattedrickande it-kvinnor, och arbetare.

Så känner jag för att klättra upp på statyn Europa och skrika ut saker
För att jag har något att säg.

Vill du inte dela skulden och det dåliga samvetet?

Det är underligt att inte fler människor har psykiska problem.
Tänkandet och analyserandet 
är en av de mest stressande saker jag någonsin stött på.
Det driver mig till vansinne att inte kunna formulera vad jag vill säga.
Men jag tror jag ska försöka läsa fler böcker.
Och lära mig några nya ord...
Min bror brukade läsa i ett lexikon.
Det ska jag börja med.

Jag skulle vilja resa iväg.
Jag vill se Indien, pyramiderna i Egypten, 
en val och det där loppet med alla cyklar i Frankrike.
Även om vatten skrämmer mig, 
så älskar jag att simma, det är något jag bra på.
Och när jag simmar så tänker jag på nummer.
Och räknar varven...

När jag var yngre såg jag ett hus brinna ner. 
Jag gick förbi det varje dag i sex år efter branden.
Förfallet, svart, smutsigt och farligt.
Efter ett tag skulle kommunen städa upp i byn.
De skulle göra det "mindre stötande" både här och där.
De sa att huset var fult, så de rev det.
Bakom huset fanns det en vägg med ordet "fitta" skrivet på
i stora bokstäver på knagglig, ful graffitti.
Nu går jag förbi den istället...

Så jag tar tillbaka det, men ångrar ingenting.
Inte svårt att säga förlåt, men svårt att mena det.

Varför är det fel att aldrig ha fel?
Är det mitt fel att jag aldrig har fel...?

Aldrig ensam. Alltid ensam här.