Har inga ord till dig.
Folk i min närhet ser dig på stan.
(10kronors butik)
Jag undviker stan.
Så som jag tror att du hade undvikit mig om vi skulle setts.
En snabb blick ned i trottoaren.
Har inte åkt rundan runt för att se att det lyser.
Inte sen den gången jag sa det till dig.
Det verkar överflödigt.
Trodde du kunde höra av dig nån gång.
Har lärt mig att inte "tro, det gör man i kyrkan".
Överflödigt.
Elakt.
Din sjukdom är svart
Du blev svartsjuk.
Även då vi inte kände varandra.
Du kallade mig manshatare.
På skämt.
Så tog du kontakt.
Så började sagan om dig och mig. - "Gissa hur mycket jag tycker om dig?"
Du sa att du kände direkt: "henne måste jag jag ha!"
(du trodde det var en utopi) MEN
Du fick mig.
Nu då?
Det måste vara ett misstag, eller?
I've seen the film a million times. Feels like I wrote the storyline.
I like to think I'm stronger now. A victim of common sense.
The truth is that I know I still confuse the past with the present tense.
Condensing what we had. To a single frame.
Sticks in my mind as I try to move on.
The same image comes back everytime.
They say we should forgive. But not forget. What has gone before.
I refuse to replay the mistakes that we made yesterday.
Rytmisk
Har dragit ner på min rökning avsevärt mycket.
Röker nu ca 1-5 cigg per dag beroende på vad jag gör.
Innan gick det lätt ett paket (20st) per dag.
Igår var jag på mitt första träningspass sen flera år tillbaka.
Afro-dans stod på schemat.
Jag hade verkligen kul.
Vaknar inte med ångest längre.
Nu somnar jag enbart med det.
Framsteg.
Caroline snel hest.
Ur Tiden.
Nu har lilla godtrogna, naiva, blonda Caroline kommit till insikt.
I början kändes det som en kniv i bröstet.
Vred mig i plågor.
Grät mig till sömns varje natt.
Nu kittlar det mest.
Och kliar.
Så som det gör när sår läker.
Tick Tack Tiden.
Tack.
Jag har sagt det förr, och jag säger det igen.
you would know just how it feels
-when someone takes advantage of your kindness.
You think you're never gonna heal.
(This guilty thing you're trying doesn't work)
Rik på ord.
Helvetes
jävla
kuk
fitt
röv
kådd
slem
skit
scrotum
discomutta
pungsvett
Kommer inte leva så länge.
Kom torka mina tårar. Borsta mitt hår.
Var där för mig om jag faller.
Säg att det vackra är så skört, så skört som du.
Lyft mina händer och säg att jag ska vara rädd om mig själv nu.
Befria mitt huvud från det som tynger, det som tär.
Ge mig en gloria som lyser högt vart jag än går.
Inte ens våren kan rädda det här.
Fick inte tillbaka min gulgröna lilla skål som jag fått av min mor.
Den vill jag ha tillbaka. Det är det enda jag vill ha tillbaka.
Det blir en tidig Majbrasa i år för mig.
Var att få hålla om dig.
Ha dig liggandes i min famn. Få stryka din panna. Ömt kunna ta bort med handen det som gör ont.
Men.
En sliten nagelfil. Halvtomma schampoflaskor. Nerbrunna ljus...
Det var det. Det var "oss".
Tack och hej och där slutade jag att förälska mig!
Förmår inte mer.
Den stora ensamheten.
Utan någon synlig förankring i verkligheten.
Allt synes vara, som det borde. Jag ser inget fel vi gjorde.
Allt är som det borde vara. Jag kan inte alls förklara.
Varför den drabbat mig igen, den stora ensamheten.
Du talade, jag lyssnade.
Jag hörde varje ord.
Men om sanningen ska sägas...
Tror jag inte jag förstod.
Nej jag satt där i min värld, dit ingen nånsin kan nå in.
Du måste tro mig, tro när jag säger.
Att jag vill alltid, jag vill alltid vara din.
Trots att den drabbat mig igen, den stora ensamheten.
Jag har lärt mig dras ner, jag vet det är så.
Jag gav efter för mörkret, det var enklare så.
Jag har simmat mot ytan, men drogs ändå ner.
Jag ville nog upp, men förmår det inte mer.
Jag är rädd och jag skriver den här texten för dig.
Då den berättar om någonting som ansätter mig.
Du ska döden dö. Nån dag.
Imorgon är det Alla Hela Hjärtans Dag. Bara så ni vet.
Fira ner mig.
Har fått en kommentar från Slottsparken!
Det firar vi med ett glas mjölk.
Det sagda osagt.
Till månen och tillbaka igen...
Jag gråter över det fina. Det enkla. Allt som var rent.
Du sålde mitt hjärta. Och allt som var vårt.
Inte ens ett livstecken. Helt glömt mig?
Tidsbokning.
Vem vet.
Då jag vet att jag gjort allt jag kan, ger jag mig rätten att ge upp.
Det blir aldrig bättre. Jag vill alltid närmre...
Längtans trådar som snärjer oss som vill mer.
Bunden till händer, fötterna bundna. Tyngda faller vi ner.
Och jag vill aldrig vara nåt tungt för dig. Som hindrar dig från att resa dig upp.
Helvetes jävla skit
Fröken Svår
http://www.youtube.com/watch?v=kxF5XzTHbTE&feature=related
Hon är inte nåt man får.
Hon är nån man ska förtjäna.
Du höll henne aldrig högt.
Du var aldrig nere på knäna.
Du sa att hon var svår.
Rent omöjlig att förstå.
Det kan tänkas du har rätt.
Mellan er två var det så..
Men nu vill du åberopa brott.
Och nu säger du i raseri.
Att den förräderskan har gått.
Jag säger, hon har gjort sig fri.
